Har lyckats knåpa ihop en film på ridningen idag =)

Fick bli en stumfilm då jag är ganska ny på det här och filmen är lååång.....

 

 

Ännu en regnig svinkall dag. Udina får vilodag idag, det är ju Måndag och E ska till ridskolan samt ärenden skall göras.

 

Igår blev det en härlig tur ut med en del galopp =)

 

Nu skulle man ju kunna tro att efter vår första utmaning, premieringen, så skulle vi inte hitta på något mer med Udina. Det var ju en fruktansvärt påfrestande upplevelse.

Men skam den som ger sig.... Året därpå,2008, visade det sig att Haflingerriks skulle hållas i Gislaved.

Det är ju så nära.... Det kanske inte blir en sån chans till.....

 

Vi åkte!

Kan säga att denna gången var vi 100% mer förberedda, och det gick riktigt bra =)

Nervös var jag visserligen så jag kunde dö, men Udina skötte sig hyfsat. 

 

Det blev inga höjdar poäng denna gången heller, men en upplevelse rikare =)

Skulle dom lägga Haflingerriks i närheten en gång till skall jag definitivt åka och visa henne igen. Nu har hon ju blivit så fin =)

 

 

Det gick så bra idag =)
Red i paddocken och Udina hade sitt nya schabrak på sig. Hon längde traven, ökade traven och vi passerade över bommarna perfekt =)
Det var nog bästa passet hittills, och givetvis hade jag ingen som kunde filma eller ta kort.
Ja ja, underbart var det iallafall.

Jag hade faktiskt sporrarna på idag med, och hon svarade finfint.

Varenda gång vi skulle passera ett hinder som E byggt upp, ville hon över det i stället för vid sidan om, så det ska bli riktigt intressant när vi får vår hoppsadel =)

Galoppfattningarna fungerade bättre idag med, men vi har ju en bit kvar tills det sitter bra.

I Onsdags fick Udina vilodag igen. Tänkte longerat henne då jag inte kunde rida, men det ösregnade så motivationen var inte så hög. 

 

I Torsdags tog vi däremot ett pass i paddocken.

Lite serpentiner, bakdelsvändningar och fattningar. Red även igenom LC:2 och det gick riktigt bra.

Fattningarna var hon däremot inte med på, men det kommer gå bättre en annan dag =)

Evelyn fick rida lite sedan. Skritt och trav på fyrkantsspåret. Det gick riktigt bra! Udina längde steget bättre än när jag sitter på =)

 

 

 

Har varit till kiropraktorn idag då jag tappar vänster stigbygel hela tiden, plus att jag fått ont i vänster höft.

Jodå, jag var allt lite sned. Efter lite knäckande och ryckningar konstaterade M att mina ben var lika långa igen =)

Ska på återbesök om en vecka och se så att allt stannar där det ska vara.

 

Det förklarar ju en hel del varför det känns som jag suttit snett i sadeln, jag HAR suttit snett i sadeln.

 

Blir ingen ridning i dag pga  besöket, så får se om jag longerar lite istället.

 

... blev det vilodag för Udina. Dels var det kasst väder och sen så rider Evelyn på Tokarp på Måndagar, så det brukar bli lite tight med tid. Kommer nog bli bättre framöver då Evelyn fick flytta upp en grupp igår =) så nu rider hon en timma senare. Hon ska även börja hjälpa till på Tokarp på Lördagar och rida även på Torsdagar, så hennes ridning avancerar kan man lugnt säga =)

 

I dag longerade jag Udina, det gick väldigt bra trots stormbyar. Hon var så pigg så hon fick busa runt lite själv efteråt.

Gisses vad hon sprang!

Hon orkar galoppera på bra länge nu =)

 

 

 

 

 

I dag har vi varit på hopptävling på Tokarp. Evelyn startade en clearround på 50cm och en LD på 50cm.

Det blev rosett i clearrounden och en andra plats i LD:n. BRA jobbat Evelyn =)

 

En underbar dag var det att sitta i gräset och titta på hoppande hästar och duktiga ryttare.

Efter det blev det mat på Spice `n rice och besök på Hööks, Jula och Citygross.

Väl hemma igen hade klockan hunnit bli 15,30 och jag gick ut för att rida en sväng. Hade tänkt ta en tur i skogen, men det blev ett barbacka pass i paddocken. Inget avanserat, bara lite bakdelsvändningar och lydnad. Gick riktigt bra. Jag har ju köpt ett kimblewick som jag först och främst ska använda när jag rider ut, hon blir så otroligt stark emellanåt, men har använt det lite i paddocken för hon svarar så bra på det. Istället för dragkamp räcker det med ett minimalt tag samt att sjunka ner i sadeln. Skööönt är det.

 

En stund senare kom en tjej ut med en hoppsadel jag skulle prova. Den låg helt ok men kändes aningen för smal. Hade tyvärr ingen gjord som räckte, så hon kommer tillbaka på Tisdag då även P kommer med gjord och ytterligare kunskap =) Då får vi se om det kanske funkar. Vore kul att börja hoppa lite, det var ju ett tag sen ;)

 

 

Det blev ingen träning i går, skönt med tanke på vädret.

Idag blev det däremot av, i nysladdad paddock och strålande sol =)

 

Udina kändes trött och jag tror pälsfällning, värme och brunst har ett finger med i spelet.

Jag har lite problem i vänster varv. Tappar den stigbygeln hela tiden och det benet känns lite längre.

P hoppade upp och provred för att känna om hon också kände något, om det kunde vara sadeln tex, men hon tyckte det kändes bra. Så jag får helt enkelt masa mig iväg till kiropraktorn. Har ju lite ont i den höften med, så det kan ju vara där problemet ligger.

 

Träningen gick i vilket fall bra. Inget avanserat, bara få henne att behålla formen och jobba på bra på volt utan att dra iväg. Jobbade även lite med att styra henne med kroppen och inte tylarna.

 

Sedan var det dags för lite galopp, och där har det hänt lite grejer. Hon är nästan lite före mig i fattningarna och väntar på mig istället för tvärt om =)

Hon orkar också hålla galoppen längre nu och det är dags att jobba lite med formen även där.

Lite mer koll på höger bogen bara, sen är det dags för lite hoppning =)

 

Vi var rätt trötta båda två efteråt, men så glad att det går så bra nu =)

 

 

 

Här är några bilder från premieringen i Nossbro =)

...Udina har jag faktiskt aldrig gjort. Däremot har jag blivit överkörd av henne.

 

Jag tömkörde henne väldigt mycket dom första åren då jag tänkt köra in henne. Det funkade väldigt bra, och vi drog diverse plankor och dunkar efter henne i paddocken.

En dag när jag tömkörde henne på vägen kom en traktor med en stor plog på. Hon har alltid varit lite rädd för traktorer och lastbilar, men jag valde att ställa henne i diket då hon verkade lugn. 

När traktorn var jämnsides kom hon plötsligt på att dom är ju jätte läskiga, varpå hon gjorde en bakdelsvändning för att fly från det hemska hem till stallet. Det hände så fort att allt jag hann att göra var att sätta upp armen som skydd. Hon manglade rätt över mig. Jag hade väldig tur och blev inte trampad, men var rätt öm och blåslagen några dagar.

Udina stod nöjt och åt i hagen när jag kom hem haltandes. Det hände bara ca 70 meter hemifrån, så det var inte så långt att gå iallafall.

 

Efter detta blir jag alltid lite spänd när jag hör en traktor eller lastbil när jag är ute och rider, även om Udina inte är lika rädd längre.

 

Vi körde aldrig in henne då hon blir lite nervös av nya saker efter vägarna och då gärna vänder och drar.

 

 

 ....skulle vi tränat för Pia, men det blev framflyttat till i morgon. Då det blåser typ storm valde jag att longera lite idag. Evelyn hade tid att hjälpa så vi övade lite galoppfattningar från rygg. Jag longerade och Evelyn satt på.

Dom flesta tog hon riktigt bra =)

 

Hon var faktiskt piggare i dag också och försökte busa till det några gånger. Hon fick ju mer hö och musli igår kväll plus lite blötlagt lusernpellets, och lite extra musli i morse. Jag väljer att tro att det var det som gjorde det =)

Hon har ju fått långt under vad hon behöver i både protein och energi. Får ha lite bättre koll i framtiden.

Idag blev det en tur ut i skogen i blåsten =)

Tog tre korta galopper, men Udina är inte alls på hugget.

 

Kollade över hennes foderstat, då jag även tycker att hon blivit lite tunn.

Kan säga att jag kan öka på den en hel del. Mera hö och mera musli. Jag vet en som kommer gilla det ;)

Får se om det ger något resultat på tröttheten.

 

Fritte får lite elektroterapi för sina hålväggar =)

 Igår fick Udina stå igen, då jag inte var riktigt bra. Hade hon nog inget emot direkt ;)

Tänkte tagit en tur ut idag och galopperat, men så blev det inte. Det blev paddocken idag igen. 

 

Hämtade in en lerig, i stort sett sovande häst från hagen. Det var knappt att hon orkade lyfta hovarna.

Kan inte säga att hon precis strålade av energi när vi kom till paddocken heller. Tänkte att här får det nog bli lite fart redan från början, annars är väl risken stor att hon somnar.

 

Började värma upp med lite galopp faktiskt, ett par varv åt båda håll på lite längre tyglar. Sedan tog vi några fattningar från trav, både vänster och höger. Hon har lite svårare att fatta rätt i höger varv, men några blev faktiskt godkända.

Måste säga att hennes kondition inte är på topp, så den behöver vi nog ta tag i.

Efter det blev det lite lydnadsträning. Udina ville inte alls stanna när jag bad henne, men efter sådär 15 upprepningar med minimala volter varje gång hon inte gjorde halt så funkade det. Sen blev det lite trav också,serpentiner och några volter.

 

Hon är verkligen tråkig just nu, kan ju bero på att hon brunstar och har en del päls kvar. Men vänder det inte snart överväger jag nästan att ge henne lite havre.

Får nog gå igenom hennes foderstat igen och se vad energin ligger på.

 

Glömde, det blev typ 3 steg i trav i skänkelvikning också. Var egentligen inte meningen, skulle bara flytta ut rumpan på henne ur en volt.

 

I morgon får det bli en lugn tur ut i skogen, så vi orkar med träning för Pia på Torsdag =)

 

 Efter sommaren 2007 blev det lite för mycket för mig. Jag gick mer eller mindre in i väggen.

Jag blev sjukskriven, och den mesta tiden då tillbringade jag med hästarna. Det var faktiskt rena rekreationen, det är fantastiskt hur läkande det kan vara att umgås med djur.

Jag ville arbeta med hästar, men vad skulle jag göra?

Av en slump hittade jag en annons om utbildning till bodyworker på häst. Varför inte tänkte jag, och i Mars 2008 började jag min utbildning. Det var en distans utbildning med ett antal kurshelger. 

På deltagarlistan fick jag se att det var en tjej från sandared som skulle delta, hur stora är oddsen liksom? Vi tog kontakt och det var då jag träffade min blivande tränare, Pia. Det är med hennes hjälp jag och Udina kommit så lång som vi har idag.

 

Det var mycket tragglande av olika muskler, foderlära, träningslära, celler och mitokondrier. Jag är än idag fascinerad av att jag lyckades lära in allt, även om jag idag faktiskt inte minns knappt hälften av allt jag lärde mig.

 

2009 blev jag färdig och startade eget företag. Mycket masserande, sadelutprovande mm blev det, och mycket häst. Så mycket att jag tillslut inte hade lusten eller orken till mina egna.

Efter något år lade jag företagandet på is.

 

Jag har aldrig ångrat att jag lade pengarna och tiden på utbildningen. Jag lärde mig så otroligt mycket och vi hade väldigt roligt på våra kursträffar.

 

 

Idag blev det paddocken.

Udina har fått vila 2 dagar pga att hon var så off när jag red sist (det gjorde inte mig så mycket heller med tanke på vädret).

Först blev det lite uppvärmning med serpentiner och bakdelsvändningar. Sedan lite trav på det.

Gjorde några galoppfattningar, det gick sådär.

 

Hon kändes fortfarande slö och motig. Nu var det ju iof ganska varmt ute mot var det har varit, så det kan ju hända att det spelade in. + att hon är lite brunstig.

Ja ja, fick några härliga samlingar i trav iallafall, och serpentinerna gick bra!

Passet idag blev bara ca 20 min. Ingen ide att pressa när det inte känns att hon är med.

 

Några bilder från idag =)

(undra när jag ska sluta luta mig innåt?) ;)

 

Det var ju ett sto vi köpt, så tanken på föl fanns ju.

Vi borde premiera henne och få in henne i stamboken tyckte jag.

Efter ett samtal till hushållningssällskapet var hon efteranmäld till premiering i Nossebro,OM 3 VECKOR.

Vi satte igång genast. Man kan tycka att visa häst vid hand är en enkel match......mmmm Udina visade mycket tydligt att här var det hon som bestämde och hon tänkte minsann inte göra nått hon inte ville.

En sån enkel sak som att skritta rakt fram... HUR SVÅRT KAN DET VA.

 

Ja ja, dagen kom och vi skulle åka, just det åka transport. Har för mig att det inte tog så hemskt lång tid att få in henne i transporten. Kanske en halvtimma......

Så åkte vi då, efter ca 10 meter gungade hela bilen till. Vi stannade och gick ut och tittade.

Hon hade hoppat över bommen. Det här kommer aldrig gå, for genom mitt huvud. jag var nervös, stressad och trodde jag skulle få migrän när som helst.

Då klev Udina helt lugn ner igen, så det var bara att hoppa in och komma iväg så snabbt som möjligt igen. Sålänge vi körde var hon upptagen med att hålla balansen så resten av färden gick bra.

 

Väl framme ville hon inte alls stå i någon transport, så då tog hon sig över bommen igen. Som tur var var jag och anmälde oss, så jag missade detta och mina medhjälpare var snälla och sa inget om det inträffade då jag var nervös som jag var.

Jag var helt matt av nervositet så det blev min man som fick ta hand om visningen, stackarn. Han visste ju ingenting om hur man gjorde. Men efter lite tillrättavisning av domaren, så hade vi iallafall visat henne.

Det blev inga höjdarpoäng, men det gjorde ingenting. Jag var bara glad att det var över.

Tror att jag sov hela vägen hem, och resten av dagen också.

Ja, våran start blev ingen dans på rosor direkt.

Hittar tyvärr inte bilderna vi tog, men om jag gör det lägger jag ut dom vid ett senare tillfälle.

 

/Jessica

Hej!

Det här kommer att handla om mig och min Haflinger Udina. Det kommer mest vara en typ av dagbok för att främst jag själv skall kunna följa våra framsteg, men även ni andra är välkommna att kika in.

Skall börja med lite info om hur Udina kom in i mitt liv.

Jag har alltid älskat hästar. Från det att jag började gå galopperade jag oftast omkring med en pinne i handen som spö och hoppade över allt som gick att hoppa över. Jag var alltid en häst! Jag är född och uppväxt på en gård, och även om mina föräldrar inte varit super intresserade av hästar, så fanns det hästar när jag var liten. Vi hyrde ut ladgården med stall så vintertid var där ca 4 hästar och om sommaren upp till 10 på bete. Även min moster som bodde nästgårds hade häst, så ja det fanns hästar runt mig. När jag var 7 år tyckte min morfar att det var dags att jag fick en riktig häst att galoppera omkring på.

Då kom Fritte, eller Fritjoff som han egentligen heter, in i mitt liv. Han var en 6 månaders shettishingst. Hmm det gick ju inte riktigt att galoppera omkring på honnom, och det gick inte att göra så mycket annat heller då han var en RIKTIG pain in the as. Men men han växte upp och vi har haft riktigt roligt tillsammans. Idag är han 29 år och rids av min dotter. När jag var 14 kom så Sultan.

Mamma och pappa tyckte väl lite synd om både mig och Fritte, mina ben släpade ju i marken. Sultan var 4 år och korsning mellan halvblod och varmblod. Totalt omusklad och oriden, men snäll som få. Vi har också haft mycket roligt, även om tonår och killar kom emellan några år. Han fick sluta sina dagar här hos oss i Januari i år då han hade haft problem och ont i sin rygg ett bra tag. Sultan blev 26 år. Så, då till hästen som denna blogg skall handla om.

När sultan började få problem och pensionerades ville jag helt enkelt ha något att rida. I ett stall jag varit inackorderad i fanns en Haflinger. Hon var så söt och jag läste på om dessa små hästar. Det var ju perfekt, allsidiga, arbetsvilliga, snälla och trevliga familjehästar. Vår ekonomi var inte tipp topp så jag satte ut en köpes annons med max pris 15000:-. Efter ett par dar fick jag svar. En familj som skulle sälja sitt treåriga sto och ville ha just 15000. Nu ville jag ju helst ha en inriden utbildad valack. Men pengasituation och bilderna jag fick på henne......ja, det blev ett hästköp.

Hon stod långt upp i Harmånger så det var ju inte så att vi satte oss i bilen, ens för att titta på henne. Nä, det blev som att köpa grisen i säcken. En transport ordnades och den 10 Juli 2007 kom hon till oss.En Haflinger det var hon ju, det såg vi. Men där upphörde alla liknelser jag läst. Det blev ett par år av ilska hopplöshet och förtvivlan, dock med ett par ljusglimtar emellan.Tänkte skriva mer om det i senare inlägg. Jag hade ju familj, barn och jobb så energin och orken räckte inte till. Hästarna fick stå och det blev som mest en kort tur i skogen när jag kände att jag hade orken att ta striderna. Min äldsta dotter har dock ärvt mitt intresse (och Fritte) och har gått på div ridskolor. 2009 (tror jag det var) böjade hon rida på Stall Tokarp. Det var då mitt intresse började vakna till liv igen, och våren 2012 kördes Udina till Stall Tokarp för tillridning. Jag kände att om det skulle bli någon fortsättning behövde jag hjälp. Två månader stod hon där. Åven jag var där för att förbättra min ridning och få tips hur jag skulle göra med Udina. Kunde inte tro det var sant när hon kom hem igen. Vart var min försoffade tjuriga Haflinger? Som förbytt! Jag började rida i en dressyrspecialgrupp på Tokarp och red för privattränare hemma. Visserligen har vi haft våra svackor, men nu är det roligt att rida igen och jag kommer skriva om våra framsteg här.

/Jessica